Barnexperimentet: Oro, Vanmakt och Hopp. Vad ska vi göra?

Jag vill börja inlägget med att tacka ni som reagerade på mitt tweet med min fråga om  Per Kornhalls bok Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall. 
Tack @edgren77  @hallbergs_tanke   @MJarlsdotter @elsalill63   @LR_Fredrik  @Danjvisrael @Kornknarr !

Nu har jag läst klart boken som består av tre delar: Oro, Vanmakt och Hopp plus en avslutande del: Vad ska vi göra? Innan jag fortsätter vill jag berätta en hemlighet: det är så att jag har börjat läsa tidningar och faktaböcker baklänges och därför började jag läsa boken på sidan 247, där utmanade Kornhall: 
- Så lärare- bli besvärligare - men bli det utifrån forskningen!

Därefter ett citat från en UNESCO-publikation med många ord som gjorde mig att reagera. Ord som 

 

fattigdom, 

okunnighet, 

utan förmåga att läsa och skriva, 

saknar ord, 

ingen frihet. 




Ja, fattigdom, analfabetism, ingen frihet … I några sekunder trodde jag att jag jobbade kvar som projektsamordnare för IMs utbildningsinsatser i Guatemala, att jag läste en av rapporterna som beskrev landets utbildningssystem. 
- Handlade min läsning om utbildning i ett utvecklingsland? 
Jag ögnade vidare på sidan 246 och fraserna passerade förbi i en förvirrande hastighet:
… ansvar för att undervisningen  vilar på vetenskap och ...
Lärarkåren måste ta ansvar…
Man måste förkovra sig i forskning …
… har lärarna all rätt att protestera.
Och längst ner på sidan 246:
-Det är dags för lärarkåren att inte ställa upp på sådant som leder vidare mot den utveckling vi har sett i Sverige de senaste decennierna. 
Jag läste en bok om Sverige, ja om Sverige.
Jag bläddrade vidare -baklänges: 245, 244, 243 ... men bestämde mig för att börja läsa den avslutande delen av boken från början, från sidan 223. På den tomma gulbleka sidan stod en enda fråga:

VAD SKA VI GÖRA?
Nu började jag att läsa framlänges, jag läste ivrigt och ville ha svaren. På sidan 227 strök jag under följande: 
… du ska ta dig en ordentligt funderande på vad du kan göra för att alla barn i Sverige ska få en bra skola.
Författaren  riktade sig till mig. Ska JAG ta mig en ordentligt funderande? Vad är det då som Kornhall rekommenderar för att uppnå en bra skola för alla?

• att öka statens ansvar för skolsystemet,
•  att förstå att huvudmannaskap, läroplaner, läromedel, lärarutbildning, lärarlöner, kompetensutveckling, allt hänger ihop i ett system som måste byggas utifrån skollagens krav
• att förbjuda vinster och avskaffa det fria skolvalet 
• att komplettera målstyrning med ett regelsystem vad gäller bl.a. timfördelning, klasstorlekar och arbetstider
• en sammanslagning av de två lärarfacken och att skilja rent fackliga frågor från utveckling av professionen.
• tydligare regler när det gäller stödundervisning 
• en regional organisation som har ansvar för uppföljning, inspektion, kompetensutveckling och skolutveckling 
• att staten ansvarar för lärares kompetensutveckling 
• en mer praktiskt orienterad forskning kring undervisningen
• att inrätta en nationell skolmyndighet med ansvar för omvärldsbevakning och kunskap av vad som fungerar och inte fungerar i skolsystemet
• att införa en statlig läromedelskontroll och finansiering för stöd till nationella resurscenter som tar fram material, kompetensutveckling och metodförslag

Men det här ligger på nationell nivå. Det är inte JAG som ska göra allt det här. Det ska ju andra göra. Men vad kan VI/JAG göra på lokal nivå?

Fokusera på att förbättra likvärdigheten 
Det ska gå bra för alla i skolan, skriver Kornhall. Men hur ska det gå till?

• genom att kollegialt börja utveckla vår undervisning. Vi behöver tid för reflektion, förberedelse och samarbete mellan lärare samt mellan närliggande skolor 
• att sätta in stöd tidigt för de elever vi ser kommer att ha svårt att nå målen. Huvudmännen ska se till att resursfördelning ska ske efter behov.
• att rektorerna leder den pedagogiska utvecklingen för att se till att kollegialt lärande sker, samt skapa bra och tydliga rutiner för stödundervisning. 
• att jag som lärare förkovrar mig i forskning, att se till att undervisningen vilar på vetenskaplig och beprövad erfarenhet, 
• att arbeta metodiskt med att utvärdera undervisningens resultat

Som Kornhall skriver kan vi lärare  använda den nya skollagens skrivning för att protestera när en huvudman eller rektor vill att man ska göra saker som vi inte anser har stöd i vetenskap eller beprövad erfarenhet. Och nu var jag tillbaka på sidan 247, på samma sida där jag började min läsning: 
Så lärare - bli besvärligare - men bli det utifrån forskningen!

Utmaningen väckte i mig ett minne: en gång var jag besvärlig! För drygt tio år sedan när jag jobbade i en annan kommun än den jag jobbar idag var jag besvärlig och bestämde mig för att sluta och inte acceptera de arbetsvillkor som arbetsgivaren erbjöd mig. Men vad var det som hände egentligen? Jag letade i mina gamla pärmar och hittade. Så står det i mitt brev daterat 2004-06-17:
"Min fråga är om min tjänstefördelning utgår från ett vetenskapligt tänkande om språk och en fördjupad didaktisk reflektion inom området…..En godtagbar tjänstefördelning och ett schemaläggande när det gäller språkundervisning borde någorlunda väl överensstämma med den aktuella pedagogiska forskningen ...
Under de arbetsvillkor som arbetsgivaren erbjuder mig anser jag att jag som lärare inte kan uppnå de målsättningar som är uppsatta för verksamheten och därmed inte heller bidra till att höja kvaliteten i skolarbetet. Jag kan därför inte acceptera dessa villkor …"
Vad det klokt att göra det? Detta minne var bara en parentes i min läsning, ett minne som jag hade förträngt och som kom tillbaka så tydligt när jag läste Kornhalls rader. När jag hade läst klart de 22 sidorna i den avslutande delen av boken började jag från början, på sidan 5. 

Boken handlar om Sveriges utbildningspolitik de senaste decennierna, om kommunalisering och målstyrning, om det fria skolvalet, om minskad likvärdighet och fallande resultat, om läraryrket, om internationell forskning, och om mycket mycket mer. Med hjälp av bl. a. forskningsrapporter, tidningsartiklar, intervjuer, undersökningar och statistik ger boken en detaljerad beskrivning av skolans tillstånd, förklarar orsaker och presenterar lösningar som ger en viss hopp om framtiden. 

Den delen av boken jag uppskattade mest var tredje delen: Hopp. Den delen som handlar om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, om kollegial och forskningsbaserad utveckling av undervisningen på varje skola, om motivation till förändring, om hjärnforskning, om Ontario och Michael Fullan, om det moraliska imperativet, om goda och dåliga drivkrafter, om Finland. Och den delen uppskattade jag mest för att jag själv är så intresserade av dessa ämnen. 

Jag är intresserad av skolutveckling: forskning, kollegialt lärande och vardagsnära praktik.


Av Michael Fullan och hans studier. 



Av Finlands saga, av det finska skolundret. 

Av nyttan av forskning i skolan. 

Min läsning har varit som en resa. Ja, en spännande resa i tid (2004-06-17) och rum (tillbaka till Guatemala). 
”Jag bjuder in läsare att dela min resa” skriver Kornhall på sidan 28. Jag som älskar resor accepterade hans inbjudan och den har varit mödan värd. En resa full av insikter, full av mörka vyer och okända landskap, men sammanfattningsvis en fantastisk resa, en fantastisk läsning! Jag hoppas att Kornhall inte har någon invändning att jag gjorde resan baklänges i alla fall i början. Jag kommer att ha den delen av boken som heter Hopp som inspiration i mitt framtida arbete. Min resa kommer att fortsätta med Alla i mål. Tack @MJarlsdotter för tipset.

Men några frågor hänger sig kvar: 
Hur kunde det bli så med Sveriges utbildningssytem? Hur kunde detta hända i ett land med en av världens bäst utbildade befolkning? Är inte utbildning en garanti för att sådant inte skall hända?

God fortsättning! 
@DeLundberg