måndag 6 augusti 2012

Tillbaka till dåtiden och till min digitala galax

Nu är jag tillbaka i den digitala galaxen och börjar terminen med en tillbakablick. Jag har läst igenom alla mina blogginlägg och gjort en kort sammanfattning av alla inlägg som ett sätt att repetera vad jag har lärt mig. A Star Formation in a Dwarf Galaxy pryder inlägget.

Small Magellanic Cloud
NASA Image of the Day 08/03/2012

I Mitt första inlägg hälsade jag världen: Hello World! !Hola a todo el mundo! Det kändes lite overklig men då var jag ute i den digitala rymden och tekniken fungerade.

Inlägget Hur kan vi förbereda oss för framtiden? handlade om behovet att förändra skolan för att bättre passa dagens samhälle och en värld i konstant förändring. Förändringar som sker i en allt snabbare takt, når oändligt många människor som har tillgång till en oändlig mängd information. I filmen "Digital Media and Learning" talar Nichole Pinkard om den nya lärarens roll som facilitator of information, som den person som ska hjälpa elever att söka, välja, värdera och verifiera den information de har tillgång till.

Att tänka om för att möta framtiden, att diskutera vad vi egentligen menar med begreppen "utbildning" och "lärande” samt hur den nya tekniken påverkar vårt uppdrag var tema i mitt tredje inlägg. Vi har numera elever med erfarenhet från digitala medier ("Svenskarna och Internet 2011") och vår utmaning är att använda IKT som en naturlig del i undervisningen.

Men till frågan Hur mycket vet jag om mina elevers medievanor? blev svaret: mycket lite och det uppstod ännu flera frågor: Har eleverna möjlighet att bearbeta de intryck de får genom olika medier? Hur påverkas de av att ständigt vara tillgängliga? Har de fått redskap att kritiskt granska all information? Hur många av dem har upplevt e-mobbning? Jag påpekade vikten av att diskutera teknikens möjligheter men också de negativa effekterna.


I Digital kompetens och kritiskt förhållningssätt tog jag upp olika definitioner av digital kompetens och citerade också Reneland-Forsman och Franke. Franke lade in ett etiskt perspektiv i definitionen, nämligen att fundera kring hur tekniken påverkar barnen och hur vi kan motverka visa negativa trender; något som också BRIS påpekar i sin rapport. Jag skrev också om de digitala mediernas förändringsbenägenhet och undrade: Finns det en risk att vi är så fokuserade på tekniken så att vi glömmer innehåll och reflektion?


Skepsis, tillvänjning eller vardagsteknik är de tre stadier som Elza Dunkels urskiljer när det gäller att tar till sig en ny teknik. Jag placerade mig själv i det andra stadiet och såg tekniken som ett slags komplement till andra kunskapskällor och mitt mål med denna kurs var att bli bättre på teoretisk och praktisk kunskap om Internet och IKT. Jag efterlyste några tips om hur man jobbar med sociala medier med högstadieelever.

I den digitala galaxen: leva, uppleva och överleva berättade jag om mitt möte med den virtuella världen där termer som dialog, nätverk, interagerande, aktiva deltagare blir viktigare och viktigare (UC Davis, 2008); om Web 2.0 (Anderson, 2007) och den semantiska webben (http://vimeo.com/11529540). Med glädje deklarerade jag: nu är jag ”länkad” till andra människor och delar mina tankar med dem (http://internetkunskap.se/) i den digitala galaxen och insåg att den interaktiva webben skulle påverka min undervisning och mitt egen lärande. Med hjälp av tekniken kunde jag t.ex. göra min undervisning mer ”på riktigt”, a real world learning (Truss, 2009). Jag bestämde mig för att överleva i den virtuella världen och för att fortsätta min kurs men i en långsammare takt.

Webb 2.0 ett stellart spektrum belyste stjärnor som twitters, bloggar, wikis, YouTube och Facebook. Web 2.0 länkar inte bara information, den länkar individer i olika delar av världen (The machine is Us/ing us) och det är just där som styrkan ligger. Min dator har blivit ett redskap för social interagerande utan gränser i ett vitt spektrum utan rum och tid, och det påverkar dagens och framtidens lärande. Men navigering bland alla dessa stjärnor var inte lätt, det var extremt mycket information att utforska, jag hade svårt att orientera mig i en komplicerad värld av sidor och länkar och ibland tappade jag bäringen. Som digital vandrare undrade jag om vad skulle hända om jag bestämde mig för att hålla mig borta från ett sådant bländande stellart spektrum.

Men i min vandring landade jag på webbplatsen Verktyg för lärande, en stjärna i det digitala valvet. En webbplats med korta filmklipp som på ett pedagogiskt sätt förklarade några av de begrepp som ryms inom Web 2.0: sociala media, OER (Öppna lärresurser), podcast och screencast samt ljud i multimedia.

Att föra eller icke föra vidare
En av de blå länkarna i kursen förde mig till Elza Dunkels inlägg För det för helvete inte vidare! där hon kritiserade skarpt Skolverkets kampanj För det vidare, som har som syfte att attrahera fler till läraryrken. Dunkels kritiserar att alla argument i filmen bygger på känslor och att man betraktar läraryrket som ett kall.

I Vivisimo och döda länkar i det digitala universumet skrev jag om informationssökning, om KTH:s material som guidade mig genom sökprocessens grunder, om datatermgruppens och om metasöktjänsterna MetaCrawler och Vivisimo (på spanska mycket levande). Men också om döda länkar som hade tagit med sig i graven den information som livnärde våra texter. Vad ska man göra då? Kan länkarna återupplivas? undrade jag och rekommenderade ännu flera länkar som Search Engine, LIBRIS,  SUNET och Mölndals statsbiblioteks länkkatalog. Min fråga var då: kommer de här länkarna att existera för evigt?

Inlägget Att orientera sig i det digitala landskapet: söka, hitta och värdera handlade om söktjänster och källkritik. Där kommenterade jag följande länkar: Kolla källan, Del 1 Metoden- sök och värdera som en journalist, samt Stefan Pålssons artikel Nya villkor för källkritiken.  Att hitta, välja och värdera information är en komplex process som kräver tid, kunskap, erfarenhet och en djupare förståelse för hur medierna fungerar, skrev Pålsson. Jag är övertygad om att för att kunna uppfylla de krav som informationssamhället ställer på oss pedagoger behöver vi också tänka på hur vi organiserar undervisningen och jobba ämnesövergripande. Vad tycker du?

I min nebulosa: “searching, searching, no file found” klickade jag mig fram till flera länkar utan resultat. Jag arbetade med avsnittet Skapa lärobjekt och tog mig till den Digitala Verktygslådan, gick igenom webbsidan, kom fram till området Bra att ha, klickade på länken Lada hem handledning till Picasa och ett fönster kom upp:
”Server Error404 - File or directory not found…..”
Jag gick vidare till Att utveckla digitala lärresurser och ett nytt fönster dök upp:
”Webbsidan kan inte hittas …”
Och när jag skulle hämta Audacity program från PIM kom följande fönster upp:
“Incorrect link. The link you gave does not work, either because the page it points to has been deleted or moved…”
Kanske har jag bättre tur med länkarna imorgon, skrev jag sist i inlägget.


Via digitalis: från ARN till CDG handlade om min resa till Paris och om de digitala redskap jag använde för att förflytta mig från Arlanda till Charles De Gaulle. För att köpa en resa på KLMs hemsida, för att checka in och välja sittplats, för att få mitt boarding card, för att köpa tågbiljett from CDG till Paris, for att undvika l’ embouteillage på väg till La Comedia, en restaurang på Rue Monge. På väg tillbaka till CDG, ett sms pep i min telefon: ”Please note: the departure gate för flight AF 2026 CDG ARN on 02/04 has been changed to F35. We wish you a pleasant flight. Air France."  
C’est la vie! Fantastique! Vilken värld vi lever i!  Det låter ju fantastiskt, men är allt detta verkligen bara positivt? Vad tycker du?


I OER, ett digitalt spektrum försökte jag reda ut begreppet Open Educational Resource med hjälp av OECD-rapporten Giving Knowledge for Free och SNHs Verktyg för lärande. Begreppet visade sig vara både ”brett och vagt”, omfattande även programvara och licensverktyg som Creative Commons (CC). Till bloggläsarna ställde jag en fråga: Kände du till dessa begrepp förut? Själv visste jag ingenting om dem innan jag började min kurs.


I den ofantliga digitala Via Lactea: länkar, länkar och flera länkar, tips, tips och flera tips i den diskusliknande DIGITALA Milky Way. Miljontals Öppna lärresurser på nätet som jag kan använda i min egen inlärning och i min undervisning. Men hur ska jag kunna hantera all information som väller över mig? Hur ska jag veta vilka objekt jag kan lita på? HUR ska jag strukturera all kunskap som finns där ute i den digitala galaxen? Har jag tid? Har jag lust?
Det var mycket jag funderade kring i det här inlägget som handlade om vikten av att kunna värdera källornas trovärdighet och av att sätta ihop den fragmenterade informationen till en helhet som hjälper oss att förstå den värld vi lever i. Detta är kanske den största utmaningen som skolan står inför just nu; risken är annars att vi hamnar i ett svart hål med negativa konsekvenser för samhällsutveckling och demokrati.


En Estelle är född, en webbplats om multimodalt undervisning var rubriken på inlägget om UR:s Didaktikens verktyg. Där kunde du lyssna på Ulf P Lundgren som berättade om hur teknik förändrar lärandet men också lärarens arbete, och på Staffan Selander som resonerar om unga och sociala medier, skoltradition och kontroll. Här nedan är länkarna:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=-S7NFJhpZuo#!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=-S7NFJhpZuo#!


Att granska information i det digitala flödet var tema i detta inlägg i vilket jag rekommenderade öppna lärresurser som: Den Stora sökguiden vid Blekinge Tekniska Högskola (om källkritik och upphovsrätt), Källkritisk i PIM – handledning (om att värdera information från Internet), material från Lunds universitet (med övningar i att rangordna källor), samt flera artikel: Stefan Pålssons Nya villkor för källkritiken, Torsten Thuréns Sant eller falskt: metoder i källkritik och Ulf Jämteruds Hur granskar vi digitala läromedel?. Jämterud ger exempel på frågor att använda i möte med material som produceras av olika aktörer för gratis användning i skolan. Jag frågade mig: Är det verkligen gratis?


I Digital navigering med litteraturen i siktet skrev jag om olika teoretiska perspektiv på lärande och kunskap: det behavioristiska perspektivet, den kognitiva psykologin, konstruktivismen och det sociokulturella perspektivet. Min fråga var: På vilka av dessa teorier baserar vi vår dagliga undervisning? Har du haft tid att fundera på det?


Inlägget Nätfrihet och utveckling i den globala byn, en digital utmaning handlade om Stockholm Forum on Internet Freedom and Global Development som arrangerades i april i år. Konferensen hade som syfte att diskutera hur ett öppet och fritt Internet kunde främja ekonomisk och social utveckling i hela världen. Det var mycket intressanta diskussioner som jag hade möjlighet att följa på http://www.sif12.se/ och på Twitter hasthagen #sif12. Här nedan har du länkar till:


Samarbete främjar kvalité, eller? Var med i diskussionen! var rubriken på en diskussion som jag och två andra kursdeltagare drev om att producera Öppna lärresurser (OER). Jag var inte emot att vi gjorde det men jag var tveksam till att vi gjorde det enskilt. Jag lyfte upp vikten av att samarbeta och jobba mer ämnesövergripande och ställde en rad frågor som:
Vad skulle hända om det arbete som var och en av oss gör på var sitt håll kunde göras på arbetstid i ämnesövergripande grupper?
Hur ska vi lära våra elever att samarbeta om vi inte själva gör det?
Ett annat tema i diskussionen var vikten av att använda de rätta orden för att övertyga om det fantastiska jobb många lärare gör dagligen. Att övertyga om att vi lärare gör ett bra arbete är ett steg framåt i vår strävan att få bättre arbetsvillkor och högre status.


I Att skapa lärobjekt, en resa genom den ockulta nebulosan berättade jag om den känsla jag upplevde när jag inte kunde klara en uppgift. En känsla av otillräcklighet inför ett nytt uppdrag som verkade svårt eller omöjligt. I min resa i den digitala galaxen hade jag plötsligt hamnat i den ockulta nebulosan*, ingen ljusning i sikte. Men till slut, och med hjälp av verktyget Animoto, blev det en presentation om Guatemala, ett land som ligger så nära mitt galaktiska hjärta. http://animoto.com/play/msgIyZdfPIEaShnDOBm8Fg# . Jag förklarade att i min galax var det tillåtet att göra fel för att kunna lyckas med sitt lärande.


I Källkritik i praktiken, att granska de man hittar rekommenderade jag tre korta filmer som handlade om vad man ska tänka på när man söker information på Internet: den tio minuter långa filmen Källkritik- att hitta korrekt information på Internet,  Källkritik i praktiken- i en grundskoleklass (ca.5min) av Skolverkets Kolla källan och Sök - att hitta rätt på information på Internet av Internetkunskap.


FORSKNING - TILL VILKEN NYTTA? var frågan som rubricerade mitt inlägg som egentligen var en oplanerad recension av Pedagogiska Magasinet NUMMER 2 MAJ 2012 och som började: ”Idag ska jag jobba med min kurs Digital kompetens och lärande och jag ska börja planera mitt projektarbete. Klockan är nio på morgonen, från mitt fönster ser jag den lilla sjön blänka blå mellan de utsprickande björkarna. Det är en vacker vårmorgon och på min rabatt visar olika blommor ödmjukt sin prakt: pingstliljor, pärlhyacinter och gullvivor men det dröjer innan pionernas runda blomknoppar exploderar. På frukostbordet ligger mitt magasin:….”

Och slutade med ett citat från sidan 55, det är Cristina Robertsson som uppmanar:
”Lärare, utforska din egen praktik. Det räcker inte att ta del av forskningsresultat eller lyssna på intressanta föreläsare. För att praktiken ska förändras krävs att lärarekollektivt och aktivt söker ny kunskap och utvecklar förmågan att tänka själva."
Robertsson fortsätter på sidan 58:
"Det är inte barnen det är fel på utan det är jag som måste utveckla min undervisning."

Jag avrundade recensionen med följande: ”Från mitt fönster ser jag fortfarande den lilla sjön blänka blå mellan de utsprickande björkarna. Det är en vacker eftermiddag, min blommiga rabatt är kvar, alla blommor är kvar… I min hjärna ekar ord som skattetryck, skattemoral, förtroendebalans, slutstycke, krigsindustri, vapenproduktion, skyttegravar, ironi och klinisk forskning. Detta galaktiska färgspektrum av rubriker med stora frågetecken skapar i mig en känsla av en virtuell värld utan svar. Och hur ska jag "förstå alla nya begrepp som poppar upp likt svampar ur marken?" .... Jag vill gå tillbaka till min mark, till min blommiga rabatt där mina vackra blommor poppar upp och hjälper mig att hitta en balans i tillvaron. Där ska jag lära mig att tänka själv och fundera över det sista citatet i bloggen. Trevlig helg!”


EUphoria* och Twitterstorm på  #esc2012se var ingredienser i mitt inlägg söndag den 27 maj när jag bestämde mig för att dyka djupt in i twitterflödet och följa det som sades om EUphoria* och Loreen. Det var Annika Lantz som "toppade" flödet. Jag visade resultat för #esc2012se med tweets, retweets och favoriter och undrade:
Vad handlar egentligen diskussionen om? Förstår du budskapet?
Och svarade: Det är ett "samtal" om en seger, ett 140-tecken digitalt samtal i vilket man lyfter upp andra frågor: ekonomi, nationalism, partipolitik, religion, politiska fångar m.m. I bakgrunden ekar alla "röster" (voices and votes, voces y votos) från Baku och en fråga gungar på vattenytan: Vad gjorde vi av vårt liv? Det är ebb i twitterflödet och i min eufori* råkar jag trycka på "esc".


För att skriva inlägget Fusk och plagiat i skolan läste jag flera artiklar om plagiering, lyssnade på Jude Carol, en expert på området och på Göran Bexel, professor i etik. Jag konstaterade att vi hade att göra med en ”cut & paste online generation” och lärde mig att det oerhört viktigt att driva ett förebyggande arbete och samtala med våra elever om plagiat och upphovsrätt, om konsekvenser av att fuska samt att lära dem hur man använder källor, hur man skriver referenser och citerar korrekt, och hur man bearbetar en text så det blir ”min egen text”. Dessutom behöver vi tänka på hur vi utformar examinationsuppgifter så att det blir svårt att fuska. I inlägget nämnde jag några digitala verktyg för att upptäcka otillåten kopiering som Urkund, Ephorus, Genuine Text och Turnitin och avrundade inlägget med tre frågor: Vad gör du när du misstänker fusk hos en elev? Tror du att jag har skrivit det här inlägget med egna ord? Och i så fall hur vet du det?


Ephorus och Turnitin, verktyg för att jaga fuskare i den digitala galaxen, är några av dem
nätbaserade anti-plagieringsverktyg som kan användas för att kontrollera uppsatser och andra texter. Jag testade hur verktyget Turnitin fungerade och laddade upp min uppgift 1c, I den digitala galaxen, leva, uppleva och överleva. Resultatet på den plagiatkontrollerade filen kan du se om du klickar dig fram till inlägget. I sin artikel Digitala verktyg för plagiatkontroll skriver Ulf Jämterud att dessa verktyg uppskattas av många lärare, men han i sin tur citerade Jan Svärdhagen som poängterade att läraren kan aldrig vara säker på att texten är fri från plagiat även om verktyget rapporterar 0 % textöverensstämmelse med andra källor. Svärdhagen tillägger att vi människor kan läsa mellan raderna och ”om vi överlämnar den förmågan till maskiner beträder vi en mycket osäker mark.” Tror du att maskiner kommer att kunna läsa mellan raderna i den närmaste framtiden? Undrade jag till sist.   


Ord, bild och sång i den digitala galaxen var ett inlägg som handlade om den ultima och den penultima versen av en sommarmelodi, om ämnesövergripande arbete och om min fascination för ord, meningar och språk. Det är med ord vi skriver lagar och regler och andra överenskommelse som gör att vi kan koexistera med våra medmänniskor, det är med ord vi uttrycker våra känslor, våra visioner och våra drömmar; vi sjunger ord. Men det är också med ord vi kan förstöra det mänskliga livet, det är också genom att ta bort någon av orden (snatta ur (ord)förrådet), "tulla", som vi kan skapa motsatser och konflikter. Inlägget handlade om en överhoppad vers i Den blomstertid nu kommer och som jag tyckte skulle vara värd att sjungas i dagens Sverige.


I inlägget Vi ska få en ny lärplattform, vad ska vi tänka på? berättade jag att arbete med att hitta en ny lärplattform hade börjat i kommunen och skrev om min erfarenhet av att arbeta med en digital lärplattform som heter Bilda. Plattformen hade hjälpt mig i mitt lärande sedan februari, det handlade om lärande i en virtuell miljö där jag som student förväntades ta initiativet till att själv ta till mig kunskap i min egen takt.


Men i nästa inlägg frågade jag: Vad är egentligen en digital lärplattform? och gav en snabb överblick av vad en lärplattform är, hur den kan användas, vilka lärplattformar finns, vad öppen källkod är och vad menas med SCORM-standard. Det var en sammanfattning av det jag hade lärt mig i kursen och där fanns också länkar till olika lärplattformar. Kommersiella plattformar som t.ex. Adela, Blackboard, Desire2Learn, Fronter, InfoMentor,  P.O.D.B, It's learning, LUVITLMS, PINGPONG, Schoolsoft, TietoEdWise, Unikum Vklass. Och plattformar som baseras på Öppen Källkod som t.ex. Moodle  och Sakai.  Inlägget slutade med två frågor: Om du vore ansvarig för att upphandla och införa en lärplattform i din kommun vilken lärplattform skulle du välja? Om du vore lärare eller bibliotekaaderie vilken lärplattform skulle du välja till din skola?


I En vandring i litteraturens spår: från Vargas Llosa till Stringberg följde du mig i min vandring i Stockholm lördag den 16 juni. Vi gick in på Latino Deli, den peruanska restaurangen på Götgatan och krogen Soldaten Svejk på Östgötagatan. Och genom en värld full av smaker och litterära verk fortsatt vi till katedralen vid Medborgarplatsen och lyssnade på Ord från den Heliga Boken på engelska och på latin. Vi fortsatt vidare med riktning mot Stadsteatern och plötsligt förflyttades vi i tid och rum till Dagmarteatern i Köpenhamn år 1889 där vi träffade den stora Strindberg. Det var P.O.Enquist som i Tribadernas natt ledde oss in i Strindbergs liv, det var Enquist som hade fantiserat fram den verklighet vi upplevde då på Klarascenen och han var med bland publiken. Pjäsen var en diskussion om relationer, om äktenskap, begär och förtryck, om sexualitet och manlighet.


Nu var det dags för Personal Learning Environment (PLE) in my galaxy and in this blog I shared with you an animated video clip about LMS (Learning Management System), PLE (Personal Learning Environment) and formal and informal learning. An animation created using Xtranormal Moviemaker.


I Personal Learning Environments, ett begrepp till i min digitala sfär erkände jag att det var svårt med alla nya begrepp som passerar förbi i den digitala galaxen, snarare bara som synliga tryckvågor än permanenta stjärnor, som lyser upp starkt under en viss tid för att så småningom slockna och försvinna. Jag undrade: Kommer PLE att vara en förbipasserande tryckvåg eller en permanent stjärna?
Är det dags att slänga ut LMS och ersätta den med PLE?
Är det kanske så att vi inte ens behöver PLE och att något nytt redan är på gång?
Denna eviga förändringsbenägenhet i den digitala galaxen skapade i mig ett virtuellt kaos och fick mig att känna mig insecure, insegura, osäker, peu sûr. Att de digitala medierna ändra sig så fort är något som jag har tagit upp i tidigare bloggar och undrat: Kommer vi att avsätta en stor del av vår tid på att hålla oss à jour med den nya tekniken, finns det en risk att vi fokusera på det så att vi glömmer innehåll och reflektion?

NASA: Image of the Day
08/03/2012 12:00 AM EDT
This image shows the Small Magellanic Cloud galaxy in infrared light from the Herschel Space Observatory, a European Space Agency-led mission, and NASA's Spitzer Space Telescope. Considered dwarf galaxies compared to the big spiral of the Milky Way, the Large and Small Magellanic Clouds are the two biggest satellite galaxies of our home galaxy. 
Image Credit: ESA/NASA/JPL-Caltech/STScI

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar