Kan det vara sant!? Att arbeta med faktatexter i undervisning

Kan det vara sant!?
Det undrade jag en vacker våreftermiddag i april för två veckor sedan när, på väg till Gamla Stan, jag konfronterades med följande rubriker:

Kan det vara sant!?
Det undrade jag också när jag för första gången i mitt liv klev in i Börssalen i Svenska Akademien och stod framför den berömda dörren; dörren som öppnas varje år i oktober när Akademiens ständige sekreterare annonserar för världen vem årets Nobelpristagare i litteratur ska bli.


Jag var en av de många deltagarna i GLÄFS sakprosaseminarium:

Kan det vara sant!?

Om sakprosa och gestaltning: om att skriva och läsa

Odd Zschiedrich välkomnade oss och Beata Arnborg presenterade programmet 

Frågorna var: 
- Hur gestaltar man det svåra: krig, människors flykt, raspolitik och folkmord? Det som inte får hända. 
- Hur gör man det begripligt för eleverna i ett klassrum i ett demokratiskt samhälle?

Om människan och fakta. Om att välja form och innehåll, om att skriva och läsa 
Den var första punkten i programmet. Peter Englund och Ylva Herholz samtalade om deras böcker: Brev från nollpunkten och Tysklands bleka barn - Krigsungar kommer till Sverige. Madeleine Hjort var moderator. 

I min anteckningsbok kan jag läsa fragment av det här samtalet:
Sakprosan är en väg till kunskap om vår tillvaro och historia, Gläfs har under några år genom seminarier och skolprojekt framhållit sakprosan som en väg till både lärande och läsande. 
Hundra år efter folkmordet i Armenien är det viktigt att hålla minnena levande och här har sakprosan en viktig roll. Sakprosan är ingen facit utan ett försök att fånga bitar av verkligheten. 
Det finns olika former av sakprosa och olika abstraktionsgrader i den, men för att inte göra den så abstrakt är det bra att åberopa så många sinnen som det går. En bra utgångspunkt är att använda konsten inte bara som källmaterial, utan också för att reagera på konstnärers reaktion. Englund berättade att han inspireras av filmens komposition, om hur filmen klipps och hur olika delar ställer sig i relation till varandra. 

Och a propå relationer, varför skrev Herholz en bok om tyska krigsbarn? Därför att hon ville ge upprättelse till dessa barn, en av krigsbarnen i boken är Doris författarens farmor, som kom till Sverige efter andra världskriget.

I boken berättar personerna om hur det egentligen var att komma till Sverige. Utöver traumatiska upplevelser blev de också föraktade och därför ville några av dem inte ställa upp på intervjuer, inte överhuvudtaget prata om sina upplevelser. De orkade inte berätta. De ville bara smälta in. De ville inte minnas. 
Englund och Herholz var överens om att idag är det viktigare än någonsin att minnas eftersom mycket av alla erfarenhet bara försvinner och bevarande i sig är en uteslutande process. Det finns saker som vi aldrig kommer att få veta och därför är det är centralt att arbeta med de få ännu levande vittnena som finns kvar. 

Men kan det vara sant det vittnena berättar, kan vi lita på dem? 
Inte hundra procent, minnet är bräckligt, hjärnan sorterar de minnen man vill behålla. Fantasin påverkar berättelsen även om det är skillnad mellan den fantasi som en romanförfattare tar hjälp av och den som förekommer när man skriver sakprosa. I sakprosan handlar det om att hänga upp berättelsen på något som har hänt på riktigt även om det alltid finns begränsningar i källmaterialet. Men återigen är det viktigt att hålla minnena vid liv och mycket viktigt att läsa både fakta och fiktion i skolan, tillade debattörerna.

Kan det vara sant att vi har vi blivit rädda för verkligheten? 
Ungdomarna är inte tränade i att konfronteras med ett sakligt innehåll. Det finns ett ökat motstånd för att ta del av verkligheten. Vi har vant oss vid en ensidig dramaturgi, mediernas dramaturgi (tv, reklam, spel…) och då det är svårt att ta med sig berättelser från verkligheten som har en annan sorts dramaturgi. Därför är det viktigt med kunskapsöverföring, med att kommunicera om t.ex. mänskliga rättigheter eftersom begreppet tullas om hela tiden.

Och på tal om kunskapsöverföring, varför blev Englund intresserad av historia? 
Här är en del av hans berättelse: "Man hade en god lärare någonstans under resans gång, det är min absoluta erfarenhet… Även om det kan vara ett otacksamt yrke ibland, jag tror att varje lärare har avkastat ett antal människor som under resten av sitt liv bär en tacksamhetsskuld mot denna lärare…. Jag tror att lärarna inte ens är medvetna om den betydelse som de har haft…. Historia helt enkelt passade bäst åt mig själv och det var ett väldigt intressant möte med det abstrakta och det konkreta, båda sakerna finns i den. Det är viktigt att komma ihåg att resan till den handgripliga inleds av en förståelse utifrån det stora hela, sedan vill man komma ner på en mer konkret nivå, ta med erfarenheterna. De här sakerna är beroende av varandra, vi behöver båda delarna, vi behöver ett uppifrån perspektiv för att förstå vad det som drev fram en händelser samtidigt som vi behöver ett underifrån perspektiv för att förstå hur det var. Båda sakerna behövs."
Englund avrundade samtalet med att citera Matteusevangeliet:

”Och ni skall förstå sanningen 
och sanningen skall göra er fria”

Skolor som arbetar med sakprosa
Ekdalaskolan i Mölnlycke
Efter fikapausen var det dags för Johanna Petersson, bibliotekarie, och Linus Rydberg, SO-lärare, som presenterade sitt projekt om andra världskriget med ämnesintegrering av SO och svenska. Ekdalakkolan är med i ett läsfrämjande projekt som dragits igång av Författarförbundets arbetsgrupp Gläfs, gruppen för läsning av facklitteratur i skolan. 

Under åtta veckor jobbade niorna med Englunds essäsamling Brev från nollpunkten och de fokuserade på en av essäerna: På rundtur i labbet. Eleverna fick möjlighet att arbeta med konkreta exempel på välskriven, fördjupande och undersökande text som komplement till läroboken och de läste både hemma och i skolan. Eftersom texterna innehöll många svåra ord och svåra meningsbyggnader jobbade lärarna med modelläsning: de läste högt, de visade hur man gör när man läser, de stannade upp och förklarade begrepp och satt dem i sitt sammanhang. En hel lektion gick åt att bl.a. diskutera orden ”socialdarwinism” och ”social ingenjörskonst”. Eleverna läste och diskuterade i mindre grupper där de hade rollfördelning och jobbade också med reflektionsövningar. Det handlar inte om att eleverna ska svara rätt på frågor utan att läsa effektivt och reflekterande, påpekade Petterson. Och vilka lärdomar drog man då av projektet?

• Samarbete mellan ämnena är nödvändigt för att få tiden att räcka till. Svåra texter tar tid.
• Svenska har verktygen att hjälpa eleverna med de tunga SO texterna, t. ex. genom textsamtal.
• Insikter om vad som kan göra facktext svår. Ordval, textstruktur, perspektivbyten och referenser mm.
• Vi upplever att eleverna blev bättre på att skriva egna texter och att läsintresset ökade för några.

Snösätraskolan i Rågsved 
Och skolexemplen fortsatte. Marianne Bloch, språkutvecklare, och Elisabeth Ljungdahl, skolbibliotekarie, presenterade tankar kring sitt arbete med Ylva Herholz bok Tysklands bleka barn.

Under fem veckor jobbade två klasser i åk 5 med Herholz bok och högläsning av boken kombinerades med filmvisning,  bl.a. tv-serien Mitt släktträd från UR. Eleverna lärde sig att skriva biografier och att använda tidslinjer för att kunna hålla en kronologisk ordning. De skrev först för hand och sedan på dator. Men de skrev också biografier baserad på intervjuer med någon person i bekantskapskretsen. När de var klara läste biografierna högt inför hela klassen. Projektet slutade med att Herholz besökte skolan och lyssnade på elevernas texter. Eftersom de flesta elever hade erfarenheter av flykt och konflikter blev deras egen verklighet och historia en del av kunskapskontexten. 

Hårda fakta om unga och demokrati
Mikael Persson, lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet 
gav oss en annan bild av ungas förhållande till demokrati i Sverige än den vi brukar läsa i medierna. Han presenterade ett antal undersökningar kring ungas värderingar och syn på demokrati och deltagande. Frågorna han tog upp var: Hur ser unga svenskars stöd för demokrati ut? Hur har stödet för demokratin bland unga förändrats över tid? Vilka skillnader kan vi se inom gruppen ungdomar?

Här är några av slutsatserna: 
Forskning visar en splittrad bild kring ungdomars demokratiska värderingar, varken en entydigt negativ eller positiv bild. Flera unga är nöjda med demokratin men det är inte så många som vill engagera sig. Man ser en ganska stabil attityd till demokrati de senaste 30 åren och när man följer unga över tid för att se hur deras attityder till demokrati har förändrats så har det egentligen inte hänt så mycket. De flesta visar ett starkt stöd för demokrati och stödet har ökat under de senaste åren. 

När man analyserade ungas förtroende för politiker fanns det en glapp mellan välutbildade och lågutbildade ungdomar, men glappet har funnits där de senaste tjugo åren. Om ”nöjdhet" med demokrati finns det inte några större skillnader mellan unga och vuxna, bägge grupperna är relativt nöjda och över tid är utvecklingen stabil. Utvecklingen är negativ när det gäller partiidentifikation, men över tid är det allt färre ungdomar som är aktiva inom  politiska partier. Men så var det även med unga i tidigare generationer, påpekar Persson.

Att arbeta med faktatexter i undervisning
var rubriken på Barbro Westlunds presentation som hon inledde med följande fråga: Hur jobbar lärarna med faktatexter i skolan? 
En lärare kan be elever att läsa texter och att svara på frågor medan en annan lärare istället fixar så elever diskuterar det som ligger bakom frågorna. Eleverna ska inte bara läsa för att svara på enkla frågor utan lära sig strategier för att kunna förstå det som inte uttrycks bokstavligen i texterna, påpekade hon.

Hon presenterade de komponenter som samverkar vid läsförståelse och vidare kommenterade hon att enligt den sociokulturella kunskapssynen sker lärandet i ett interaktivt sammanhang där samtalet är viktigt, att vi behöver ett språk för att uttrycka våra tankar men "för att kunna utrycka dig själv måste du ha kunskap om dig själv, om de andra och kunskap om världen.”

Att förstå ord och begrepp är det mest avgörande i läsförståelse därför måste eleverna få undervisning i läsförståelsestrategier,  strategier för förståelse och resonemangsspråk, inte bara vardagsspråk och ämnesspråk, fortsatte Westlund. Hon påpekade betydelsen av lärarens skicklighet för att visa eleverna hur de ska angripa texter, att använda sig själv som modell och visa hur han/hon själv tänker. 

Westlund presenterade också ett exempel på hur man kan jobba med bilderböcker. Hon berättade hur man på en skola i Kanada använde boken Rose Blanche för att jämföra bilderna i boken med autentiska bilder i tidningar och rapporter från andra världskriget. 

Boken handlar om den tyska flickan Rose som tar sig genom skogen och kommer fram till en koncentrationsläger där hungriga barn och vuxna står bakom taggiga stängsel. Rose bestämmer sig för att gå dit varje dag med lite mat till fångarna. När jag bläddrade i boken upptäckte jag vackra och realistiska bilder, bilder som berör. Man blir verkligen ledsen av sådana bilder.

Och a propå att bli berör av berättelser om jobbiga ämnen kommenterade Westlund Lotta Olssons artikel i Dagens Nyheter  Man ska få mardrömmar av böcker om förintelsen. Artikeln handlar om upprörda föräldrar i Kalmar som reagerade när deras fjärdeklassare läste böcker som berättade om en otäck verklighet. Olsson skriver ”… och på något sätt är ju mardrömmarna helt rätt: då har man förstått vad mänsklig brutalitet är. Skolan ska lära ut historisk verklighet.” 

Böcker, böcker och flera böcker och bland dem en artikel om böcker

Barbro Westlund med sin bok Aktiv läskraft. Att undervisa i lässtrategier för  förståelse.

En intressant eftermiddag en vacker vårdag i april tog slut och på väg hem bromsade jag in min bil hastigt och stannade. Jag stannade för att med min iPad fånga in - i ett rutnät av små fyrkantiga pixlar - en bit av verkligheten i den där stunden. Skönheten naturen bjöd på var oemotståndligt. Inga taggiga stängsel här i skogen!

Men inom mig ekade allt jag hade hört i den vackra parnassen, i  Börssalen. Ord, ord och flera ord: växande klyftor, krig, raspolitik, människors flykt, folkmord, sakprosa, sanning, vittnena, traumatiska upplevelser, smälta in, abstraktion, ordval, textstruktur, perspektivbyten, krigsbarn, demokratiska värderingar, förtroende för politiker, att läsa på och mellan raderna, samtal, lässtrategier, ämnesspråk och resonemangsspråk, bilder, film och konst …
And my own thoughts at that moment were: there is so much to learn, such a strong need for interdisciplinary approaches - and no time to lose!

På återseende
@DeLundberg