En av de blå länkarna i kursen förde mig till Elza Dunkels inlägg För det för helvete inte vidare! där hon kritiserade skarpt Skolverkets kampanj För det vidare, som har som syfte att attrahera fler till läraryrken. Dunkels kritiserar att alla argument i filmen bygger på känslor och att man betraktar läraryrket som ett kall.
När jag klickar mig fram till Skolverkets sida reagerar jag på frågan: ”Visste du att: 87 % av eleverna i klass 4-6 tycker att deras lärare undervisar bra”? Frågan är om eleverna mellan 10 och 14 år gamla är i stånd att kunna bedöma om undervisningen är bra. Dunkels argumentation är att ”En lärare kan aldrig någonsin kräva att eleverna ska godkänna ens arbete, det är inte där det lyckade eller misslyckade ligger”. Vad tycker du?
En av bloggarna i kampanjen skriver att det sämsta med att plugga till förskollärare är att ”det vi presterar genom tentor, rapporter och uppsatser ligger till grund för bedömningen av oss”. Han önskar att ”det kunde bli mindre fokus på det skrivna ordet, mer på person och relation”. Vad säger du om det?
Jag är helt överens med Dunkels om att vi ska se oss själva som yrkesmänniskor med en verksamhet som stöds av styrdokumenten och ”inte som räddaren i nöden som drivs av ett kall”. Om skolan i Sverige skall leverera bättre resultat måste vi lärare verkligen basera undervisningen på vetenskapliga grunder och beprövade erfarenheter. Detta gäller inte bara lärarna även politiker, både på kommunal- och riksnivå, måste förankra sina beslut i vetenskaplig kunskap om lärandet; särskilt när de bestämmer om skolans resurser. Håller du med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar