Konsten att tänka utanför ramarna och att kunna sätta sig in i den andres tänkande

Min sommar fylldes av fantastiska konstnärliga upplevelser: från Fotografiska i Stockholm, till Norrköpings Konstmuseum, till Munchmuseet i Oslo, till Carl Larsson-gården i Sundborn och till Zornmuseet i Mora. Men från sommarens stora fotoutställning Land Meets Water på Artipelag kommer det starkaste minnet och det minne som jag kommer att bära med mig in i mitt klassrum och i min undervisning.

Svante, 5 år, tittar koncentrerad på Olof Otto Beckers Vattenfall. Plötsligt vänder han sig till sin mor och hans förvånade röst avbryter tystnaden i utställningssalen i Artipelag:

-Vattenfallet är större än bilden, det får inte plats i bilden.

Becker, som studerade inte bara fotografi utan också filosofi, hade säkert blivit mycket glad över Svantes kommentar. Becker publicerade några av sina konstalster i en bok med namn Broken Line (2007) och barnets tänkande spränger verkligen tavlans ramar. Svantes tolkning av konstverket går bortom de gränser som bilden är satt i. Barnet vågar uttrycka sitt tänkande. Det fria och kreativa tänkandet tar form i ord, i talat språk. Det som är avbildad i Beckers foto leder till vidare tankar, till fantasi. Men jag tror inte att Svante tänker att det jag kallar för fantasi är fantasi. Nej, det är Svantes logiska tänkande, för honom och i den där stunden finns inte ett annat sätt att tolka den bild han har framför sig.

Skulle vi kunna säga att Svante upplever bilden på fel sätt?
Kan man överhuvudtaget uppleva något på fel sätt?

Nej, det tror jag inte. Och det är det som är så skönt med konst. Konsten utvecklar det autonoma tänkandet, betraktaren av konst tar sig frihet att återskapa det som konstnären har skapat. Och under dessa omständigheter är Svantes sätt att se på bilden mer kraftfullt och konstnärligt, rikare, och mer mångfaldigt än mitt eget sätt att betrakta Vattenfallet. Jag har stått framför bilden och med mina fotografiska ögon tänkt på fokus, skuggor, perspektiv och färgnyanser. Jag har lärt mig att titta på fotografier, jag har lärt mig att titta på dem på ett konventionellt sätt och detta har jag lärt mig sedan jag var ung.

Men jag kommer aldrig mer att titta på Beckers bild med samma ögon. Svantes alternativa sätt att se på bilden lärde mig att se vad den andre ser. Han ser fenomenet i naturen, tar in och betraktar bilden i sitt sammanhang. Hans förhållningssätt omfattar inte enbart hur han rent kognitivt upplever naturen i den bild han har framför sig, utan också hans förhållande till naturen.

Svantes resonemang gör mig medveten om att saker och ting kan förstås på olika sätt, om att det finns en enorm variation av hur vi tolkar konst. Men inte bara konst utan också hur vi tolkar och erfar det som sker runt omkring oss. Det är den här insikten som ska leda mig i mitt arbete i klassrummet. For hur skulle det bli om jag som lärare uppmuntrar det fria tänkandet bland mina elever och tar hänsyn till elevernas olika sätt att tänka och resonera?
Jag tror att det skulle leda till ett rikare förståelse inte bara av elevens tänkande utan också rikare för ämnet eleven tänker på. Vi behöver uppmuntra det kreativa tänkandet med syfte att bilda ny kunskap. Konsten kan vara ett sätt att nå dit.

Konstnärliga minne från en sommar som rann iväg som ett Vattenfall.

Nick Brandt @Fotografiska
On This Earth, A Shadow Falls, Across The Ravaged Land, about East Africa’s endangered natural world.